Ibland blir man bara alldeles varm av lycka. Efter att ha jobbat lite för mycket i förra veckan och senaste helgen och dessutom lyckats bryta mot chefens order om att endast jobba åtta timmar per dag denna veckan så åkte jag idag hem från jobbet halvt död.

Jag tvingade mig själv att åka förbi VI-butiken och handla något att stoppa i käften och försöka svälja - vilket jag ska göra efter jag skrivit det här inlägget - och sedan rullade jag vidare hemåt. Naturligtvis så blåste det motvind i backen, hur sjutton kan det alltid vara motvind där - oavsett vilket håll jag åker åt?

Efter att ha öppnat dörren till den kolsvarta lägenheten så upptäckte jag att jag fått post. “Hurra, ytterligare skräp från Sparbanken”, tänkte jag (Ja jag vet att de heter swedbank). När jag lyfte kuvertet så fanns det däremot något mycket roligare under. Ett paket! Till mig!!! Innan jag ens lyft det från marken så hade jag gissat mig till vem det var ifrån.

Paketet var inslaget med tjockt grå-brunt papper och var tejpat med spetsmönstrad tejp och det var en stor, rosa blomma klistrad i ena hörnet. Jag anar mig till att det finns omtanke och sannolikt lite paketinslagningsfrustration bakom det.

Efter att ha lyft upp paketet så kände jag att allt hopp inte var ute för mig än. Jag kan fortfarande bli genuint glad inombords. Det kändes ofantligt skönt!