Här har jag gått omkring och trott att det var synd om mig för alla TV-serier var slut för säsongen – så har både Weeds, True Blood och Top Gear dragit igång nya avsnittsomgångar. Yay!

…

..

.

synd bara att jag har packat ihop min tvserietittarutrustning inför flytten och inte lär få igång det på några veckor…

Jag rullade till jobbet, min vanliga väg. Ut genom källaren, till vänster på plattorna, höger ut på den smala, guppiga asfaltstigen och sedan höger ut på cykelbanan mot tunnelbanan. Strax innan busshållplatsen så gör en svart Mercedes en u-sväng. Den är inte helt optimerad och ena framdäcket åker upp en bit på trottoaren innan det skuttar ner på vägen igen. Bilen stängs av och två personer, en man och en kvinna, kliver ur.

Jag tar vänster vid övergångsstället och sedan vänster ytterligare en gång in genom dörrarna vid tunnelbanan. Jag åker ner till plattformen och rullar som vanligt rätt långt fram. Jag rullar ombord på tåget när det kommer, sätter mig och läser min bok. Jag åker ur vagnen halvvägs, åker över plattformen och ombord på nästa tåg och fortsätter att läsa. Jag åker vidare mot jobbet, vinden i håret i den långa, branta utförsbacken.

Jag jobbar. Jag tror jag gick lite efter fem.

Efter jobbet stannar jag till på även. Jag minns inte vad jag gjorde eller vart. Jag tror det lade några minuter extra på restiden i alla fall. Jag läser min bok på tunnelbanan hem. Jag åker uppför backen och in i vänthallen. Jag tar höger ur vänthallen och stannar vid övergångsstället. När den gröna figuren hoppar upp så åker jag över gatan och tar höger längs trottoaren. När jag passerar busshållplatsen så ser jag två personer, en man och en kvinna, kliva in i en svart mercedes.

Jag åker vidare hemåt. Svänger vänster in på den smala, guppiga asfaltstigen. Åker rakt fram längs husets kortsida. Bär rullstolen uppför ståltrappen. Tar vänster ut på trottoaren och sedan vänster igen vid porten. Jag öppnar dörren och bär upp rullstolen.