Den här veckan har helt klart varit annorlunda. I avdelningen klyschor så kan jag närmst jämföra den här veckan med en berg- och dalbana. Jag tror inte ett enda veckans första fem dygn saknade varesig eurofi, ångest, längtan, förvirring, irritation eller glädje. Det var heller inte små doser av något av de olika beståndsdelarna. Kanske borde jag jämföra veckan med en puckelpist istället för en berg- och dalbana, det har ju ändå gått rätt fort upp och ner.

Tyvärr så har det mesta kretsat kring jobbet och så så jag vill inte skriva något mer om det, men jag ville ändå vädra lite så de som råkat ut för mig kanske har en liten aning om varför.