I många av de bloggar jag följer regelbundet – och några jag hoppar in å tittar på – så har jag sett att det här med krönikor över det gångna året är populärt. Jag håller med Mia* när hon skriver att om man vill se hur året varit så är det ju bara att läsa bloggen – den sträcker sig igenom hela året. Promise!

Det är ju inte bara inom blogg-världen som det här med krönikor är populärt. Vartenda TV- och radioprogram värt namnet har en mastig nyårskrönika – helst ska den vara flera sändningar lång också så att man verkligen kan gå igenom allt som hänt och lite därtill. Tidningarna kan inte vara sämre – vissa tidningar påstår sig till och med veta hur JAG minns 2008. Både i ord och bilder. Eftersom jag inte riktigt anser att aftonpressen var rätt ute i sina minnesbilder så kände jag att jag själv faktiskt måste skriva en liten summering av 2008 – trots att man kan läsa hela 2008 års skörd här.

Inför 2008 var jag väldigt positiv, 2007 slutade tydligen bra – vilket jag faktiskt minns att det gjorde och varför det gjorde – och jag hade någon förhoppning om att 2008 skulle bygga vidare på det. Så blev det – inte! 2008 är nog det sämsta år jag någonsin upplevt. Det gick åt helvete redan tidigt i januari för att sedan spåra ur totalt och avslutas totalt värdelöst. ”Det sämsta år jag någonsin upplevt” kan tyckas lite vagt om man inte kan min historia, så låt min påminna er läsare om att jag faktiskt lyckades bli mer eller mindre helt förlamad i benen där för sisådär 12 år sedan. Så, 2008 var rätt illa.

Eftersom jag tänkte jag skulle vara lika våghalsig inför 2009 som jag var inför 2008 så har jag följande förhoppning för 2009: Jag ska inte dö olycklig under 2009. Jag känner att det borde vara något som är…uppnåeligt… eller vad man ska säga.