Prenumerera
oktober 24, 2008 
Idag upptäckte jag att jag är granne med min granne. Inte alls konstigt kan väl tyckas, men lite lustigt är det faktiskt om man kan hela historien.
För en herrans massa år sedan var jag granne med en hårdrockare på campus i Västerås. Han började samma program som mig där, men året efter mig har jag för mig. Jag minns inte om han eller jag flyttade från campus först - sannolikt var det väl han - och när han var färdig med skolan så drog han vidare någonstans.
Idag när jag åkte hem från jobbet så står det “nån såndär” piercad kille å kikar mot mig under kepsen. Till slut säger han “Henrik?”. Aha! Jag kände igen rösten och det långa håret - dock numera svart och inte brunt - det var han. Det var väl fem år sedan vi träffades sist, så vi utbytte väl de vanliga artigheterna. Sen frågar jag var han bor nuförtiden. Telefonplan bodde han på, minsann - samma område som mig. Coolt. Han har tydligen bott häromkring i de här fem åren.
När vi kommer upp till torget så frågar jag vart han bor. “Lite bakom här.” Det visade sig att “Lite bakom här” var precis mitt emot min trappuppgång. Vad är sannolikheten för det egentligen?!? Så, nu känner jag till en till person här i stan. Sakta men säkert går det ju åt rätt håll i alla fall.
Det såg så vansinnigt tomt ut när jag tog bort den här så kallade dynamiska sidorutan så jag får helt enkelt lov att skriva lite utfyllnadstext också. Notera vilken oerhört fin avatar jag har skapat. Är den inte lik mig så säg!