Så var det höst på riktigt då. Temperaturen har fallit och de ljusa kvällarna är ett minne blott. Det är helt fantastiskt skönt. Lite synd är det dock att jag inte har tid att njuta av det. Just nu blir jag bara irriterad för allt som hindrar min effektivitet.
Jag blir irriterad på de blöta buskarna som hänger in på trottoaren och sprider vatten över mina drivringar så att jag inte får det grepp jag behöver. Jag blir irriterad på löven som ligger i högar på marken och gör att jag måste åka försiktigt igenom dem så att jag inte står på näsan - eller får hundbajs fulla däcken. Jag blir irriterad på de där små gunkorna som ser ut som små nötter som ramlat ner från träden och ligger där på marken med sina till synes vassa piggar och väntar på att få göra punktering på mina däck.
Jag vill kunna stanna upp och slappna av. Känna hur regnet vräker ner i ansiktet när jag vänder det upp mot himlen. Känna den svala höststormen i ansiktet när jag planlöst rullar omkring. Bli kall ända in i märgen och kura ihop mig under en filt i soffan med en kopp rykande varmt te i händerna.
Men, det kommer väl en höst nästa år också antar jag.
Det såg så vansinnigt tomt ut när jag tog bort den här så kallade dynamiska sidorutan så jag får helt enkelt lov att skriva lite utfyllnadstext också. Notera vilken oerhört fin avatar jag har skapat. Är den inte lik mig så säg!