Idag har jag varit på rätt bra humör.

Efter gårdagens stresslättnad, efter att ha jobbat till 21, så passade jag på att ta sovmorgon till 08:20 imorse. Klev in på jobbet lagom till morgonfikat och var inte dödligt trött. Det var en udda känsla på det fikat. Efter lagom mängd strul, lagom mängd fix och några små katastrofer så kunde jag gå hem 17:05. Eftersom jag kapade lite lunch så samlade jag ihop 7,5 timmar arbetstid. Helt underbart skönt.

Så, på vägen hem så kände jag mig så pigg att jag på ICA var riktigt dryg mot några försäljare. Eftersom jag är duktigt på att vara dryg så passade jag, medan jag satt å väntade i kassan, på att lyssna in mig på vad de sålde och hur de argumenterade för det.

Jag rullade försiktigt mot deras lilla monter och blev mycket riktigt ”uppfiskad”. Jag började med att verka väldigt avig, och när han nämnde spara pengar så sträckte jag på mig och log och jag såg hur han blev mer entusiastisk. Jag kände dock att jag prioriterade att komma hem i tid, så redan efter någon minut så punkterade jag det hela och åkte vidare. Jag hade haft stora planer på att börja fråga saker och så, men kände att jag inte riktigt var på humör för det ändå. Fast med tanke på hur besviken han såg ut så var det ändå värt de minuterna jag lade ner. ;)

När jag åkte därifrån så var jag fortfarande på såpass bra humör att jag kände att jag måste åka runt lite. Så det blev en tur upp i rulltrappan vis Stadium, sen brumma på för allt vad tygen höll – så skönt med folktomma utrymmen – upp till rulltrappan vid Dressman där jag åkte ner. Sedan var det bara att försöka få så mycket fart som det bara gick i rampen ner mot Akademibokhandeln och försöka få in rullstolen i den allt för smala och snäva öppningen som är i rampen ner mot SF.

Det gick väl någorlunda bra, men jag måste fixa till rullstolen… nån gång… för jag har inte alls den respons som jag skulle vilja ha i den. Den är långt ifrån så rapp som den gamla stolen är. Nån gång ska jag minsann fixa ryggstödet… Kanske på semestern?

Jösses.
Jag är verkligen inte van någonting längre. Härom helgen var jag ju helt slut efter att ha umgåtts med folk. Nu är jag matt efter en 25års-fest hos Lisa.

Tillställningen var mycket trevlig – det blir ju vad man gör det till ;) – och vi gäster blev kvar en stund in på småtimmarna. Jag kom hem vid 05-tiden, skickade sista sms:et för natten/morgonen kl 05:24. Vaknade kring 10 (tror jag) kikade hur VM-programmet i friidrott såg ut för dagen och gick sedan och lade mig igen. Nästa gång jag vaknade annat än för att vända mig var klockan LEET.

Nu är klockan efter 18 och jag är fortfarande inte riktigt vaken. ;)

Mamma, du får ju lov att läsa kommentarerna också. Kika på Lisas kommentar >>> här <<<