Ibland så förvånar jag mig själv. Barnslig, envis och korkad erkänner jag att jag många gånger är. Likaså blir jag grymt mat-arg. Lägger man ihop barnslig, envis, korkad och mat-arg så får man mig på väg hem från tåget idag. Helt sjukt.

Allt gick så bra till en början. Inga problem på tuben. I tid till tåget. Ingen som störde mig på tåget. Allt lugnt, men jag var hungrig så jag trodde jag skulle gå i bitar. Men fram till stationshuset gick det bra. Det gick bra ända till övergångsstället vid stationshust. Sen gick det inte bra längre.

Det var, som vanligt, rött vid övergångsstället, så jag satt snällt och väntade. På andra sidan kom en grupp om 7-10 ungdomar som såg ut att vara kring 15-17 bast. De var tuffa och gick mot rött så bussen fick lov att tvärnita. De tjoade å skrattade och tyckte de var väldigt tuffa. Då fick jag för mig att här ska jag pröva samma sak på dem.

Så, direkt när det blev grönt, de hade då hunnit halvvägs över övergångsstället, så sätter jag av i ca 45 grader från den kurs jag borde hålla för att ta mig över vägen. Jag åker istället diagonalt över övergångsstället, som är vansinnigt brett, och rätt igenom gruppen. Eftersom jag, som jag skrev ovan, var både barnslig, envis, korkad och mat-arg så feg-åkte jag inte heller utan det var full attack från första armtag.

Kidsen hoppade lite som käglor åt alla håll samtidigt när jag kom ångande och ropade till av rädsla. Det var så roligt att jag genast återgick till att vara på så bra humör jag kan vara när jag är tokhungrig och lite trött. Det är inte utan att jag har viss förståelse för de där japanska kamikaze-piloterna. ;)

Tänk för övrigt vad man kommer undan med i rullstol. De var sannolikt övertygade om att jag bara inte hade någon koll. Hade jag gjort samma sak som gångare så hade reaktionen sannolikt blivit helt annorlunda. |-|