Jag är nog världens konstigaste. Jag fick en ny jacka i påsk. Eller ny och ny. En för mig ny jacka. Den var lätt begagnad av min far. Nåväl, den var i alla fall sju resor renare än min andra rullstolsjacka.

På tisdagen när jag åkte till jobbet så upptäckte jag dock en stor nackdel - den hade en kapuschong som tryckte mot nacken när jag åkte. Jag prövade att packa om den i den lilla fickan, men den var ivägen ändå. Så, jag bestämde mig för att jag aldrig kommer att behöva den där usla luvan. När jag kom till jobbet så tog jag fram stora saxen (den är jättestor) och klippte bort luvan och kastade den i papperskorgen.

På eftermiddagen så upptäcker min rumskamrat luvan i papperskorgen och utbryter förvånat “Who the HELL has cut off a hood and put it in my waste bin! How bloody strange is that?”. Eftersom jag kände mig alldeles för snäll så orkade jag inte leka ovetande utan förklarade till och med varför jag kapat den. Hans min innan var dock obetalbar.

För att göra en kort historia lång:

Startade winamp idag, och fick ett meddelande om uppgradering. När jag laddade hem den nya versionen så tänkte jag det erbjudande som följt med de senaste versionerna - det om att man får ladda hem 50 låtar gratis från någon e-musik-tjänst.

När installationen var igång så läste jag på lite om erbjudandet och det visade sig att man fick behålla låtarna även om man sade upp medlemskapet i e-tjänsten - som naturligtvis kostade pengar efter prövotiden. Jag hoppade till siten och påbörjade registreringen, men så krävde de kontokort. Suck!

Det slog mig dock att jag har någon e-visa-applikation, som bondebanken tillhandahåller, på datorn. Jag letade upp den, skapade ett nytt kortnummer med 10kr som maximalt tillåtna debitering och 12 månaders giltighetstid. Vips så kunde jag registrera mig på siten och ladda hem låtar.

Än så länge har jag dragit hem Ane Bruns Live in Scandinavia samt Anaal Nathrakhs Hell Is Empty, And All The Devils Are Here. Jag har 22 låtar ytterligare att ladda hem.

Men så kom jag på att jag kan ju regga ett konto per epostadress jag har. Ack så fiffig jag är! Mer låtar till mig! Nästan lagligt dessutom

Jag är nog den mest bortskämda personen i världen. Jag ynkade mig lite om mat över påsken, mest för att jag var avis på någon annans maträtt. Så, vad händer?

Jo, lagom på tisdagskvällen så kommer det en leverans med mat. Inte påskmat då, men väl en av världens godaste chiligrytor. Sex timmars kärlek hade den fått på spisen. Jag har inte smakat den ännu. Tanken var att jag skulle ta med den till jobbet som lunch, men jag yrade omkring på morgonen så jag glömde den - vilket i och för sig kanske var lika bra, nu finns det ju ingen risk att jag måste rengöra min dator från chili.

Jag är nog den lataste personen i världen. I slutet på juli eller början på augusti så stod jag på öronen med rullstolen. Ungefär en månad senare kände jag att ena länkhjulet glappade. Istället för att ens undersöka vad det berodde på så skyllde jag på vurpan och intalade mig att axeln var slut.

Jag fortsatte rulla omkring i stolen som väsnades som aldrig förr. Innan hade jag retat mig på att parkeringsbromsen - vilka moderniteter! - slamrade. Den var ingenting mot länkhjulet. Någon gång kring jul så lyfte jag på skyddskoppen där axel-tappen kommer upp och såg att allt rörde sig när jag vickade hjulet. Det är kört, tänkte jag. Jag har sedan, i nästan 3 månader, försökt komma mig för att kontakta hjälpmedelscentralen för att få tid för lite reparation.

I påsk så tog jag, för ovanlighetens skull, med mig rullsolten hem till päronen. Eftersom den såg ut som ett rullande, upptorkat lerdike så tog jag även tillfället i akt och rengjorde fanstyget. När jag ändå höll på att rengöra den så passade jag på att kika under skyddskoppen igen. Det såg ju faktiskt ut som att en hylsnyckel skulle gå ner där.

Efter att ha letat reda på faderskapets 10kg tunga och 30 år gamla hylsnyckelsats så tog jag loss länkhjulet, med axeltapp och allt. Det såg inte alls vidare skadat ut. Bara oerhört smutsigt. Jag rengjord e tappen smörjde lite och satte tillbaka den - och vips så satt länkhjulet som det skulle. “Oops!”

Så, nu har jag en betydligt renare och tystare rullstol. Den är även lite lättare att hålla rät kurs med då jag passade på att skruva fast länkhjulen lite hårdare så att de inte ligger och slår hela tiden.

När jag nästan var hemma igen så insåg jag däremot att något annat var fel. En lösgörningsknapp (eller vad de kan heta) till däcken satt alldeles för långt in. När jag kom till Stockholm och plockade loss båda hjulen och kikade på axeltapparna så insåg jag att en distans saknades. Suck. Lyckligtvis så hittades den på golvet i trädgårn’, så den levereras med all sannolikhet till jobbet idag.

Ibland blir man lite förvånad över saker som finns i postlådan. (Eller snarare på hallgolvet, men det låter inte lika roligt.) Idag när jag kom hem så låg där ett kuvert, ett fint sådant, och väntade. Jag förstod genast att det var en inbjudan till ett bröllop. Det har snackats mycket om sådana nämligen.

Jag må säga att jag blev fantastiskt förvånad när jag läste namnen på inbjudan. Det var inte alls de jag trodde jag skulle få inbjudan av. Men, jag är ju inte sämre än att jag går även på detta bröllop också. Det där lät negativt. Jag ser faktiskt fram emot att gå på det här bröllopet också. Jag har iofs inte O.S.A.:t än, men det kommer. Promise.

Två bröllop på en sommar - tror jag, jag har ju bara en inbjudan ännu - det är ju inte var sommar det blir så. Hmm, måste jag handla nya kläder nu igen tro. *drar in magen*

3,5 bar. Det var lufttrycket i mina däck när jag kollade idag. Inte det minsta konstigt att jag knappt tagit mig fram de senaste veckorna. Jag har haft lite panik över att få punktering. Men, idag så pumpade jag dem. Och ställde om ryggstödet. Jösses. Det var som att få en helt ny rullstol!

Nu kanske jag kan ta mig fram på T-centralen utan att behöva åka som nån cowboy när jag försöker vrida rullstolen runt bland folket. Hittills så har jag måstat vika mig halvt ner till golvet bakåt för att lyfta upp rullstolen på bakhjulen. Nu är den äntligen som den ska vara. Ett litet höft-vick och den går upp. Trevligt.

Med lite tur så kommer jag inte att få lika ont i ryggen av att sitta å tråka på tunnelbanan ju heller då. Tänk vilka problem jag kan ha löst idag!

Igår så upptäckte jag 2 saker.

1. Flickan är Sju Sorters Apa snygg.
2. Flickan är Sju Sorters Apa snorkig.

Det är en fantastiskt dålig kombination måste jag säga. Nu är hon ju inte ens värd att kika efter. Vart tog mitt vardagsnöje vägen nu då. Sju Sorters Apa också!!!

Jao, eftersom jag e sådär lagom inaktiv både i mitt läsande och skrivande av bloggar så tänkte jag att skulle lägga till några länkar där jag faktiskt skuttar omkring hyfsat regelbundet. Så, nu äntligen har jag lyckats knuffa in två länkar där i högermenyn. En till Lara Jades blogg, och en till Stickkontakt.

Uppmärksamma besökare har redan upptäckt stickkontakt då den kom dit för ett tag sen, men av någon anledning så tog det en faslig tid att få dit LJC.

Jag hittade ytterligare en lista som min OCD gör att jag tvingas fylla i. Publicerar den lagom till att jag går å fikar på jobbet - fastän jag fyllt i den långt innan. Det e så praktigt med tidsstyrd publicering.

• Bästa filmen sedd i år: Sweeney Todd:
  The Demon Barber of Fleet Street
• Bästa boken läst i år:
  De i utkanten älskade, av Johanna nilsson
• Bästa sysselsättningen på Internet:
  Menlösa små spel!
• Bästa kalla drycken:
  Cola Noll
• Bästa resemålet:
  Har inte rest så mycket, men det är väl alltid en kommande resa som är det bästa målet. Så, just nu bör det vara hemresan i påsk.
• Bästa motionsformen:
  Någon som får mig engagerad… ingen jag hittat ännu…
• Bästa radiostationen:
  P3 - om vi snackar stationer som skickar ut fm-vågor.
• Bästa årstiden:
  Hösten
• Bästa dagen i veckan:
  Fredag, men torsdagar kan vara riktigt bra de med!
• Bästa teveprogram just nu:
  Room Service
• Bästa klädaffären:
  Ehm… öhm… pass?
• Bästa mataffären:
  ICA
• Bästa klädesplagget:
  BUFF
• Bästa glassen:
  Häagen Dazs - Baileys® Irish cream
• Bästa chipsen:
  Once You Pop You Can’t Stop! (Pringles alltså)
• Bästa chokladen:
  Jag har som inte hittat någon riktigt bra favorit ännu. Dessutom var det längesedan jag köpte vettig choklad!
• Bästa Stockholmsförort:
  Ehm… vilka räknas som förorter? … efter lite wikipedia så såg jag att det var rätt många, men Globen fanns med så jag väljer den då. Bara för det finns sovplats där ibland.
• Bästa mobilen:
  Jamen det det ju lätt! Kommer ju nya varje minut! För mig är de bästa mobilerna de med hög sms-kapacitet och fullt QWERTY-tangentbord.
• Bästa bilen:
  Det beror väl helt på vad du ska använda bilen till!
  Köp japanskt. Det är bra!
• Bästa smycken:
  De där laserskurna som Lara Jade hade produktfotat. De var snygga!
• Bästa tevespel:
  Guitarhero (helst inte 3:an dock!)
• Bästa varma drycken:
  Oj, det kom långt ifrån den kalla. Vad dricker man varmt? Kaffe, te, choklad, glögg…? Då tar jag glögg. Det e gott.
• Bästa man:
  Vad i helvete är det här för fråga? Hur ska jag veta det. Ehm… Uhm… Vem som helst som är uppmärksam, medlidsam, social, kärleksfull och så. Antar jag. Eller var det bästa person av manligt kön som avsågs? *förvirrad*
• Bästa son:
  Okej.. det var nog man som i man till fru där i förra frågan. Bästa son. Tja, nån som gör vad han vill, men ändå tar hänsyn till andra och väger in sina föräldrars uppfostran.
• Bästa dotter:
  Tja, nån som gör vad hon vill, men ändå tar hänsyn till andra och väger in sina föräldrars uppfostran.

Ibland så förvånar jag mig själv. Barnslig, envis och korkad erkänner jag att jag många gånger är. Likaså blir jag grymt mat-arg. Lägger man ihop barnslig, envis, korkad och mat-arg så får man mig på väg hem från tåget idag. Helt sjukt.

Allt gick så bra till en början. Inga problem på tuben. I tid till tåget. Ingen som störde mig på tåget. Allt lugnt, men jag var hungrig så jag trodde jag skulle gå i bitar. Men fram till stationshuset gick det bra. Det gick bra ända till övergångsstället vid stationshust. Sen gick det inte bra längre.

Det var, som vanligt, rött vid övergångsstället, så jag satt snällt och väntade. På andra sidan kom en grupp om 7-10 ungdomar som såg ut att vara kring 15-17 bast. De var tuffa och gick mot rött så bussen fick lov att tvärnita. De tjoade å skrattade och tyckte de var väldigt tuffa. Då fick jag för mig att här ska jag pröva samma sak på dem.

Så, direkt när det blev grönt, de hade då hunnit halvvägs över övergångsstället, så sätter jag av i ca 45 grader från den kurs jag borde hålla för att ta mig över vägen. Jag åker istället diagonalt över övergångsstället, som är vansinnigt brett, och rätt igenom gruppen. Eftersom jag, som jag skrev ovan, var både barnslig, envis, korkad och mat-arg så feg-åkte jag inte heller utan det var full attack från första armtag.

Kidsen hoppade lite som käglor åt alla håll samtidigt när jag kom ångande och ropade till av rädsla. Det var så roligt att jag genast återgick till att vara på så bra humör jag kan vara när jag är tokhungrig och lite trött. Det är inte utan att jag har viss förståelse för de där japanska kamikaze-piloterna.
Tänk för övrigt vad man kommer undan med i rullstol. De var sannolikt övertygade om att jag bara inte hade någon koll. Hade jag gjort samma sak som gångare så hade reaktionen sannolikt blivit helt annorlunda. |-|