De flesta av oss har väl sett på åtminstone någon dålig, amerikansk college-film. Det finns en viss typ av scen i dem som är ständigt återkommande. Den när nörden ser någon han tycker om och blir alldeles fumlig och tappar de mest osannolika saker i golvet och får tunghäfta och gör de mest korkade saker man kan tänka. De scenerna har alltid tett sig fåniga för mig. Vansinnigt överdrivna och löjliga. Det finns ju ingen chans i världen att någon skulle bete sig så. Har jag trott.

Nu är jag av en annan uppfattning.

De scenerna är helt och fullt verklighetsbaserade. De är inte det minsta överdrivna. Dessutom är de inte ens i närheten av att förmedla den pinsamhetskänsla som uppstår i sådana situationer. Jag förstår inte riktigt hur det gick till, men på två sekunder hann jag fumla mer än jag gjort på mina 29 år tidigare i livet – inte ens som spädbarn kan jag ha varit fumligare. Helt fantastiskt. Pinsamt.

Tro dock inte att jag lärt mig något av detta. Jag kommer nog att lyckas vara lika pinsam igen. Det är jag helt säker på.