Många säger att minnet kan påverkas av stress och press. Men, jag tror inte jag hört från någon att de fått tillbaka minnen när de varit stressade. Det har jag, och mer därtill.

Jag tror i och för sig att det kan ha att göra med vilken typ av stress det är. Tidigare har jag upplevt personlig stress, vilket varit i princip helt förlamande för mitt minne. Nu på sistonde har stressen varit i princip enbart arbetsrelaterad. Dessutom har jag 0-2 timmar på mig varje dag där jag är tvingad att sitta ner helt utan makt över hur fort saker och ting går. Det är riktigt behagligt. Ofta sover jag, ibland iaktar jag mina medresenärer, men rätt ofta så lägger jag även tid på att fundera kring mitt liv. Något jag sällan gjort konstruktivt förr.

När jag tidigare funderat över mitt liv så har det varit i så kallade kris-situationer. Därmed så har tankarna varit måttligt rationella – för att inte säga helt kaotiska och irrationella. Det har så klart lett till att inte allt för mycket vettigt kommit ur de tillfällena. Ofta så har det bara bringat än mer kaos till en i övrigt redan kaotisk situation.

Nu, när jag åker tåg, så har jag börjat fundera på de val jag gjort i livet. Jag har inte ifrågasatt något, bara börjat nysta lite i vart jag gjort val. Jag har inte ens konsekvensanalysrat valen. Det är stort nog för mig – än så länge – att bara rada upp olika perioder av val i mitt liv.

Jag har även börjat få minnesbilder från tider bak till högstadiet. Sådant jag trott gått förlorat och sådant jag inte ens kom ihåg att det skett. Kan inte erinra mig om någon period i mitt liv där minnesbilder dykt upp i den här mängden tidigare – inte heller med så spridda teman.

Det är dock lite hönan och ägget-problem över de två delarna. Vilket kom först? Började jag tänka tillbaka på saker jag kom ihåg och triggade jag därmed latenta minnesbilder, eller har bilderna triggat tankarna i övrigt. Inte för att det spelar någon vidare roll, men det är lite lustigt.

En annan trevlig sak är att jag äntligen fått tillbaka mina drömmar. Jag vet inte hur länge de varit borta, för jag hade inte uppfattat att de var borta förrän jag fick tillbaka dem. De kom tillbaka i samband med att jag hade febermardrömmar i förra veckan. Nu ska jag bara se till att behålla dem den här gången – inte mardrömmarna alltså. =)

Jag hade någon poäng och en röd tråd när jag började skriva det här inlägget, men nu är de som bortblåsta. Jag får helt enkelt avsluta inlägget med total förvirring.

TOTAL FÖRVIRRING