Japp, i Malmö är jag nu. Jag ska nog flytta hit, eller så kanske inte. Det blåser mer här än i Umeå och Västerås tillsammans, det trodde jag knappt var möjligt. Fast, men tanke på var byn ligger så är det ju inte så konstigt.

Än en gång så lyckas SAS utmärka sig vad gäller flygturen också, eller snarare logistiken. Jag fick som vanligt rulla ombord först. Rullstolen togs om hand – och faktiskt så kom de inte och försökte köra mig i vagn när jag skulle av, det var ju bra i alla fall – och jag satte mig på min plats. En C-plats. Gången alltså. Inte helt smart tyckte jag, men hon flygvärdinnan sa att det var bäst för att det var så svårt att ta sig in till fönsterplats. Visst, jag satt snällt där och väntade på att någon skulle börja böka sig igenom mig.

Nästan hela planet hann borda innan ett medelålders par skulle in förbi mig. Jag var snabb upp ur sätet och ställde mig i gången så fort jag hörde kvinnan börja prata om att titta ut genom fönstret – och de bökade sig in till sina platser, någorlunda smärtfritt faktiskt. En minut senare så kom en person ur boardingpersonalen och förklarade för paret att de minsann fick sitta på rad 16 – vilket de tydligen ville från början. Anledningen till att de fick sitta där, även fast deras boardingpapper sa rad 12 var att det kanske var bökigt att ta sig förbi mig eftersom jag satt i rullstol.

Vad händer? Jo, de vill naturligtvis byta plats. Så, jag får än en gång flytta mig för att släppa förbi dem. Oerhört smidigt må jag säga. Men kvinnan fick ju se ut genom fönstret utan att ha en elak flygblansvinge ivägen i alla fall.

Malmö är för övrigt… Tja, jag har ingen aning. Jag har sett flygplatsen och kontorshuset som vi är i just nu. På väg härifrån kanske man får se lite mer – vi tänkte nämligen ta oss utan taxi till hotellet, när det nu blir. Förhoppningsvis innan mörkrets inbrott.