Nej, jag har inte börjat träna igen. Inte på riktigt i alla fall. Däremot har mitt högerben blivit såpass illa däran att jag har känt mig tvungen att börja göra lite övningar – en – för att det inte ska förtvina helt. Eftersom jag har lite svårt för det här med sjukgymnastik så har jag den här gången försökt gömma träningen efter bästa förmåga!

Gömma träning? Ja, kanske inte gömma, men baka in i vardagsrutin i alla fall. Jag har förlängt mitt duschande någon minut. Oj vilken träning, kanske du tänker. Men vänta bara, numera ser mitt duschande ut som följer.

Först schamponerar jag håret och sköljer sedan ur. Sen i med balsam – jo, jag har ju halvlångt hår så det behövs. Efter balsamerandet(?) så placerar jag mig med ansiktet mot väggen där jag har min ”pensionärsstång”, ståndes på ett ben med foten på halkskyddet. Så gör jag 4-6 benböjningar – så djupa som jag känner att jag orkar, jag har ännu inte kommit 90º i knäleden och lyckats ta mig upp igen. |-|

Efter knöböjen tvålar jag in mig. Sen en omgång knäböj till. Sedan dags för ansiktstvätt, följt av knäböj och sedan sköljer jag av mig. Är jag pigg i benet så kan jag köra en omgång knäböj till innan jag slutar duscha, annars får det vara.

Det lustiga är att det har gett i alla fall lite resultat redan. Jag kan numera dra upp foten och stretcha framsidan låret utan att baksidan krampar hela tiden. Det är rätt behagligt att slippa krampen. Faktiskt.

(Klockan e nu 2 på natten så jag orkar inte bry mig om stavning)