I helgen har det varit Power Big Meet här i stan. Det är tydligen världens största träff för bilar med alldeles för stora motorer, och som dessutom inte kan svänga vettigt.

Visst, det är härligt med mullret från stora v8:or, men sen då? – Nej just det. Det finns inget sen. Man sitter där och glor på överförfriskade, överviktiga människor i kläder som gärna är ett nummer för små (om inte mer).

Ibland har man tur och någon, förhoppningsvis nykter, förare blir lite trissad och varvar ordentligt. Ibland kan de till och med bromsa fast bilen och släppa på kopplingen, men det är riktigt sällsynt. Men sen då? Nej just det. Det finns inget sen.

Det är ju inte utan att man ställer sig frågan om vilka som är dummast – de som åker runt på gatorna stupfulla, eller de som sätter sig bredvid vägen och, eventuellt, festar och tittar på fyllona som åker runt. Det kan inte vara nyttigt något av det.

En annan rolig sak är att man efter tidigare år hört gnäll om att de där raggarna skräpar ner så fasligt mycket. Ja, oj vad de skräpar ner. Eller vänta nu! Det är inte skräp på vägen där de håller till utan allt skräp ligger på sittvänliga områden runtomkring vägen – där lokalbefolkningen sitter!

I år var andra gången jag kikat på PBM på de nio åren som jag bott i stan. Det är en alldeles lämplig frekvens tycker jag. Kanske kan man minska den något…