På de 8½ år jag har bott här i stan så har jag lyckats med bedriften att misslyckats att se Västerås Sinfonietta. Jag har faktiskt försökt fånga dem någon gång, men aldrig lyckats. Alltid har det varit något annat samtidigt, eller så har jag glömt bort det – eller så har jag helt enkelt inte haft råd att gå just då.

Nu har jag (snart) på två veckor lyckats se dem två gånger. Gratis dessutom. Först var det Bella^* och Micke som hade en biljett över, och nu är det Anna^* och Henrik. Det lönar sig att ha snälla vänner helt enkelt.

Den konserten jag ska på imorgon är tydligen något ABB-tjosan-hejsan. Jag har inte lyckats hitta någon information om det är någon solist med. Förra gången jag såg dem så var det ju rätt lyckas solist så att säga. Men jag hoppas och tror att de klarar sig finfint utan solist – om så nu är fallet.

Bäst under musikvåren har ändå tenoren Michael Weinius varit. Han gjorde verkligen en, i övrigt rätt tråkig, OD-konsert värd att se. Annars är det mest de där kammarmusikerstudenterna som jag brukar se. Främst av den anledning att det är gratis, och sedan är det nära till skolan också. De framförandena brukar vara riktigt bra överlag, även om de lyckas klämma in någon impressionist ibland. (Jag och impressionisman går inte ihop när det gäller konstmusik.)

^*Notera de fantastiskt lika URL:erna som dessa två personer har. :idea: Detta trots att de inte har vidare mycket gemensamt i övrigt.