I vår gamla paradgren(?!?) 3000 meter hinder så har vi nu 4st som klarat kvalgränsen till EM. 3 kvinnor och 1 man. Musse, den enda manne, är väl någorlunda känd i folkhemmen då han varit med i bildrutan ganska mycket så vi koncentrerar oss på de övriga 3 - de intressanta!

Ida Nilsson sprang igår in under kvalgränsen som ligger på 10:05:00. Hon är snabbast av de tre svenskorna som klarat gränsen i år - alla tre har gjort varsitt lopp i maj. (Inom 3 dagar dessutom )

Ida Nilsson blev i Maj 2004 vald till månadens friidrottare av friidrott.se. Hon var första tjej att knipa till sig den platsen. (Den var en rätt nystartad tradition den där listan.) Nilsson vann 2004 även NCAA-mästerskapen på 3000 meter hinder. Hon har tränat vid universiteten i Arkansas och Arizona. I årets första lopp gjorde hon 9:48:42. Personbästa, och svenska rekord, är från 2004 och ligger på 9:43:25.

Christin Johansson vet jag tyvärr inte så mycket om. Hon vann europacupen på 5000m 2005, och vann även finnkampen på 3000 meter hinder 2005. Tydligen så har hon som mål för säsongen att ta sig till final på 3000 meter hinder i EM i augusti - ett inte alls omöjligt mål att uppnå. Hon har i år gjort 9:53:05, vilket är 13 sekunder bättre än hennes personliga rekord från 2005, en bättre säsongsupptakt får man väl leta efter.

Ebba Stenbäck gjorde sin första seniorlandskamp i och med finnkampen 2005 och det gick ju ypperligt - hon kom 3:a och persade med 10:25:78. Hon slog faktiskt Christin Johansson, men så är ju finnkampsloppen väldigt speciella också! Stenbäck har även hon varit i USA och tränat, jag tror hon var en “Toledo Rocket” under hela sin universitetstid - hon vann även Mid American Championships i mitten på maj med en tid på 10:14:55. Dock har hon hunnit med att slå personligt rekord än en gång (8 gånger i olika grenar på kort tid!) med 10:04:36 - 64 solklara hundradelar under kvalgränsen till EM! Fast med tanke på att hon gått från 10:25 till 10:04 sedan i augusti så tror jag att hon klarar att krossa 10-gränsen innan EM står för dörren!

Om man ska se till världsbästatiderna så här långt i år, vilket innebär att de flesta kanske inte kommit igång med säsongen på riktigt än, så ligger de tre omtalade personerna på 14:e, 17:e respektive 34:e plats. Om man är lite mer relevant inför EM och kapar bort alla fåniga nationer som USA, Australien, Nya Zeeland och hela kontinenten Afrika så blir det ännu bättre, då ligger de på 4:e, 6:e och 11:e plats! Det låter väl trevligt inför EM - vi får hoppas att det håller sig så, eller förbättras!

På de 8½ år jag har bott här i stan så har jag lyckats med bedriften att misslyckats att se Västerås Sinfonietta. Jag har faktiskt försökt fånga dem någon gång, men aldrig lyckats. Alltid har det varit något annat samtidigt, eller så har jag glömt bort det - eller så har jag helt enkelt inte haft råd att gå just då.

Nu har jag (snart) på två veckor lyckats se dem två gånger. Gratis dessutom. Först var det Bella^* och Micke som hade en biljett över, och nu är det Anna^* och Henrik. Det lönar sig att ha snälla vänner helt enkelt.

Den konserten jag ska på imorgon är tydligen något ABB-tjosan-hejsan. Jag har inte lyckats hitta någon information om det är någon solist med. Förra gången jag såg dem så var det ju rätt lyckas solist så att säga. Men jag hoppas och tror att de klarar sig finfint utan solist - om så nu är fallet.

Bäst under musikvåren har ändå tenoren Michael Weinius varit. Han gjorde verkligen en, i övrigt rätt tråkig, OD-konsert värd att se. Annars är det mest de där kammarmusikerstudenterna som jag brukar se. Främst av den anledning att det är gratis, och sedan är det nära till skolan också. De framförandena brukar vara riktigt bra överlag, även om de lyckas klämma in någon impressionist ibland. (Jag och impressionisman går inte ihop när det gäller konstmusik.)

^*Notera de fantastiskt lika URL:erna som dessa två personer har. Detta trots att de inte har vidare mycket gemensamt i övrigt.

Idag var inte en bra dag för min lunchmat. Jag skulle, min vana trogen, göra lite omelett med skinka. När jag öppnade kylskåpet såg jag en öppnad förpackning med salami. “Mmm, gott”, tänkte jag. När jag skurit upp salamin kom jag att tänka på att jag inte hade någon aning om hur länge den legat där i kylen. Bäst före-datumet var i början på juni, så man kan anta att den faktiskt vilat där en längre tid.

Hur löser man då det dilemmat? Jo, man steker på salamin ordentligt, då dör allt farligt. Jag sniffade lite på salamin först och kände ingen konstigt doft så det verkade som en smart idé att steka den. Naturligtvis så fastnar jag vid datorn så att jag lyckades bränna skiten!

Nåväl, lite akrylamid har ingen dött utav! Så, ur med salamin och i med äggen - man kan ju inte ha salamin i botten för då bränns den ju ännu mer. In till datorn en minut och sedan ut för att sprida ut salamin.

Efter ytterligare någon minut så ser omeletten fin och fast ut och jag bestämmer mig för att jag vill ha den stekt på båda sidor. Efter lite övervägande så kommer jag fram till att jag inte orkar dela upp den i 4 delar och vända på varje del i stekpannan för sig, utan jag ska göra en “pannkaksluftvändning” - jag har ju gjort sådana med omelett förut, funkar finfint när den inte är för lös, vilket den inte verkade vara nu.

Så, jag lossar omeletten med några kraftiga knyckar på stekpannan och tar sedan i lite extra för att få omeletten luftburen. Av någon outgrundlig anledning så verkar jag bli helt förlamat i armen och all kraft går rakt in i handleten - följden blir att jag sätter hela omeletten rätt upp i fläkten. Mest i fläktglaset faktiskt, vilket jag lyckligtvis fällt ner - annars hade hela jag blivit en del av omeletten.

Jahapp, det är ju inget att hetsa upp sig för. Jag skuffar över den nu mera massakrerade omeletten till en tallrik och rengör stekpannan. Efter att stekpannan är ren och fin så ger jag mig på fläktglaset med lite Ajax Universal, en ypperlig idé tycker jag. Idén hade säkert varit fantastisk om det inte varit för att jag tog såpass mycket rengöringsmedel att det formligen rann ner på den fortfarande kokheta plattan!

Resultatet av min lunchmatlagning? Det stinker bränt rengöringsmedel i hela köket och jag vet inte om jag kommer att bli magsjuk av gammal salami!

Smaklig måltid!

Idag hade jag förmånen att se Kolja Blacher spela. Alldeles gratis var det också. Det var inte det minsta dåligt måste jag säga - trots att jag inte hann äta middag innan.

Efter att ha suttit i möte hela eftermiddagen så fick lillebror - nej, inte min lillebror, för någon sådan har jag inte - tag på mig och undrade om jag ville gå på Västerås Sinfonietta. Visst ville jag det. Då var klockan kvart över sex, konserten började kl sju. Efter att ha kastat iordning maten, som jag tydligen tyst lovat att laga, så tryckte jag i mig två bananer och satte av mot konserthuset.

Man kan ju, utan att ljuga, påstå att Kolja Blacher är riktigt, riktigt bra på sin violin. Visst, de är med all sannolikhet inte pjåkiga någon av de där som spelar ordinarie i Sinfoniettan heller, men jag tvivlar på att någon är fullt så vass som Herr Blacher.

Nackdelen med konserten var att jag tror all viktig information som jag hade i huvudet sunkade till sig och lade sig i någon okänd depå. Jag hoppas jag återfinner den depån, och informationen, imorgon. Annars kan det bli intressant att skriva anteckningar från mötet. |-|

Jag rev just isär ett huvud isbergssallat. Det började genast tok-klia och rinna i ögonen. Hur bra är det på en skala egentligen? Man kan väl tro att den inte riktigt var KRAV-odlad den sallaten…

Nu ska jag stressa vidare…

Tyvärr så är det så.
Först rök pingbacks och trackbacks på grund av spam. Sedan fick jag lov att hacka ihop den där dåliga, men än så länge effektiva, CAPTCHA:n för kommentarerna. Nu har jag måstat ta bort kontaktformuläret också. Allt på grund av spam. Det är ju tragiskt att folk tjänar så mycket pengar på det så att de faktiskt lägger ner energi på att förstöra för andra.

Vi får väl se hur lång tid det tar innan de där små härliga programmen som auto-kollar CAPTCHA-bilderna börjar spridas. Det tar nog inte alls många månader. Då får man börja överväga om man orkar bry sig längre.

Jag såg förresten att en av mina favoritfotografer/ fotomanipulerare/ konstnärer/ whatever hade fått sitt konto på deviantART hackat också. Inte bara ett, utan alla kontona blev övertagna till slut. Raderade hela galleriet och försäljningsbilderna. Roligt värre…

Jag skriver för dåligt. Tydligen. Det säger i alla fall Karin. Inte språkligt då, utan jag har för dålig frekvens på mina inlägg. Jag skulle nog kunna se till att språket blir för dåligt också. Jag lovar. Faktiskt.

Fast jag tror inte jag vill förstöra mitt redan trasiga skrivspråk ännu mera. Det vore praktiskt om man i alla fall hade någon form av skrivkunskap kvar. Jag har ju gått kurs i sånt. Jag borde veta hur man gör. Kan man tycka. En trend på internet. Förresten. Är att använda punkter istället för komman. Man gör massor utav meningar. Egentligen helt i onödan. Bara för att. Faktiskt. Det är inte så många som lyckas hålla liv i texten när den är så. Sönderryckt. Jag är inte en av dem. Tyvärr. Därför blir det här ett av ytterst få sådana inlägg.

Jag hade faktiskt inte något vettigt att förmedla. Jag tänkte bara att Karin skulle få något att läsa. Så hon blir glad. Hon fick lov att åka tåg hem idag. Då blev hon inte lika glad som Peter och jag som åkte bil. Så går det när man dumpar oss och flyttar till en annan världsdel. Så det så! B)

Jag hängde just upp modemet till DSL-uppkopplingen på väggen. Tyvärr så tänkte jag inte på vilka konsekvenser det skulle ha att hänga det för högt. Nu har jag en ettrigt grön lampa som blinkar frenetiskt i periferin av synfältet på höger sida. Gha! jag kommer bli tokig på de där lamporna.

PWR-lampan går ju an, den lyser konstant, så den sorterar man ju bort rätt snabbt. WAN-lampan tindrar lite lätt, men lyser istället lite svagare än PWR-lampan. LAN-lampan däremot - den kommer bli min död. Eller så kommer det fram lite gaffatejp till mitt, i övrigt, gråa modem. |-|

Borta hos Anna hittade jag ännu ett sånt där roligt test som man kunde göra. Man skulle svara på några frågor för att se vad man blev för filändelse. Testet var inte direkt nytt om man får tro länkarna på siten. 14:e oktober 2004, men vem har sagt att gamla test inte är lika bra som nya? :>>

ivve.pdf

Jag måste nog vara den tråkigaste personen i hela världen. Aldrig förändrar jag mitt utseende och jag är tydligen paragrafryttare också. Akrobatisk är väl i och för sig positivt, men clowner är också akrobatiska. Hur roliga är de på en skala egentligen. |-|

Eftersom jag ändå bläddrade runt lite på sidan så passade jag på att göra ännu ett test. Detta test, som verkar vara från 19:e januari 2003, visade vilket operativsystem man var. Jag är ganska nöjd att jag inte kom tillbaka som win 3.11 eller något sådant i alla fall!

ivve - operativsystemet