Vad konstigt det blir när man läser där folk tror att man egentligen inte läser. Jag förstår varför vissa kändisar väljer att inte läsa det som skrivs om dem. Det blir så avigt allting. För det första så vet man ju inte exakt vad de som skriver menar och syftar till. Eller varför de skriver det, och vem det är menat till. (Ett bra exempel på en liknande situation finns i Notting Hill) Sedan så vet man ju inte om det är ironiskt eller inte heller. Ja, konstigt blir det.

Uhm, kanske även detta var för dagboken?

Tidigare i år så lämnade jag in min klocka för batteribyte på Klockmäster. Klockan funkade finfint förutom att den drog sig 20 minuter per dygn. Standardfel vid dåligt batteri helt enkelt. (Min klocka kan för övrigt också byta datum efter behag när den har dåligt med batteri också.) Jag gick naturligtvis till samma butik som vanligt när jag skulle få batteriet bytt. De är trevliga och det är ju bra.

När jag lämnade in den undrade de först om jag verkligen behövde trycktesta den. Naturligtvis så insisterade jag på det då jag gärna vill slippa ta av mig klockan när jag ska bada/dyka - det är praktiskt att veta hur sekunderna tickar ibland. Så, 100 spänn för batteri och 120 spänn för trycktest. Klart på samma eftermiddag.

När jag kom in för att hämta klockan så sade expediten ungefär “Ja, knapparna funkar ju naturligtvis inte, för de gjorde de ju inte när du lämnade in klockan heller”. Genast blev jag orolig, min klocka fungerade ju utmärkt när jag lämnade in den. Jag hade ju ställt in tiden senast den morgonen och då gick ju allt perfekt. Hon sade vidare att knapparna inte alls gick att trycka in. Nähä! De ska ju inte gå att trycka in! Eller tja, en av knapparna ska gå att trycka så att det känns tydligt, medan de andra bara sviktar lite.

Jag sa naturligtvis att klockan var fullt fungerande när jag lämnade in den, och jag bad att få se på den för att se om de inte gjort något enkelt fel bara. Självklart så fick jag inte se på den. Hon gick in till verkstadsdelen i butiken och konfererade med någon där inne i några minuter för att sedan komma ut och vara jättenöjd. “Ojdå, vi tryckte visst på fel knapp. Vi är ju så vana BLABLABLA-märkets knappar.”

Så, trots att de var en så kallad auktoriserad återförsäljare så hade de ingen aning om hur märket fungerade. Det kändes ju tryggt. Jag var i alla fall nöjd att klockan faktiskt inte var trasig. Jag har nämligen haft samma klocka i snart 10 år - det är något som är fantastiskt ovanligt när det gäller mig. Tyvärr så gjorde jag misstaget att gå tillbaka dit med en annan klocka.

Jag fick min brors gamla dykarklocka när jag var hemma. Båda tänkte att det kunde ju vara trevligt om jag hade en klocka med “bottom timer” om jag ändå ska försöka ta mig ner på något form av djup och stanna där. Allt som behövdes var att byta batteri. När jag skulle lämna in den så funderade jag på att söka upp någon annan klockaffär för att inte behöva uppleva samma skräckscenario som förra gången. Tyvärr så tog min lathet överhanden och jag gick till den enda klockaffär som jag visste var den låg. Samma som innan med andra ord. 110 spänn batteri. 120 spänn trycktest. Tack så mycket. Varsågod.

När jag kommer dit två dagar senare för att hämta ut klockan så får jag ett liknande mottagande som förra gången. “Nej, din fungerar inte så bra. Och den är såpass gammal att det inte finns några reservdelar att få tag på. Har du försäkring på den så kan du få ett inbyte på den.” Naturligtvis har jag inte försäkring på klockuslingen, den har ju legat utan batteri i två år. Den fungerade finfint innan det tog slut, och nu behöver man helt plötsligt reservdelar. Vad gör de med klockorna på klockmäster? Jag slapp i alla fall betala för att det hade sönder min klocka. Det var ju artigt i alla fall. Sedan kunde hon erbjuda en dykarklocka från GUL för 3000 kronor. Jo, tack. Då går jag hellre och köper en Suunto för de pengarna och får en klocka som jag vet funkar och som jag dessutom kan koppla till datorn.

Men nu så blir det naturligtvis inget klock-köp. Vad ska jag med en dyk-klocka till innan jag ens kommit igång med dykningen? Vill jag veta djupen jag är på så kan jag köpa en fristående djupmätare för en femhundring. “Bottom timer” klarar man sig finfint utan. Det är bara så tråkigt att, när man väl får sikte på en klocka, bli helt utan alla finesser som klockan har. Klockmäster är… dåliga!

Att göra något enkelt är inte alltid rätt. Tydligen så var det inte alls så lätt att förstå vad som menades med det tidigare “Anti Spam”-fältet som jag trodde. Så, nu finns det en, förhoppningsvis, bättre modell här.

Det var inte alls lika svårt att stoppa in den nya funktionaliteten som den gamla för den delen. I och för sig så kan det bero på att jag hade de två olika delarna som skulle sättas ihop hyfsat klara för mig. Jag hade ju redan editerat alla filerna som skulle uppdateras. Det gjorde jag ju när jag lade in den tidigare versionen av min “Anti Spam”-lösning. Och själva CAPTCHA-koden hade jag redan klar också. Den hade jag skrivit ihop sedan jag blev lite irriterad på att det börjar komma så mycket spam i den gästbok som jag kodat åt Anna. Vi får väl se om hon också kommer använda funktionaliteten.

En irriterande sak är dock att jag inte fick ttf-teckensnitt att funka på den där bilden. Det fick jag att funka på versionen till gästboken. Den koden ligger på en annan server, så jag antar att någon serverinställning gör att jag inte kan använda gd-ttf-grejorna på egenuppladdade teckensnitt.

Egentligen hade jag tänkt skriva om telefoni idag medan jag tvättade. Men efter att lillasystern insinuerat att min tidigare Anti-Spam-grunka var, mer eller mindre, opedagogisk så blev det andra prioriteringar. Karin får helt enkelt vänta ytterligare ett tag på sin önsketext.

Efter spam-attacken som var för någon dag sedan så kände jag mig tvungen att göra något åt det hela. Eftersom jag inte hade någon jag kunde skricka mail till och gnälla på att jag fått spam (förutom då chello.nl-abuse), så fick jag lov att själv implementera någon form av “hack” för det hela. Jag kikade på lite kod som en som gjort något liknande, fast för en annan blog-engine, gjort och modifierade efter behov.

Detta tog mig och och för sig ytterligare några steg från att vara en riktig bloggare, men det sparade mig, med all sannolikhet, massor med jobb i framtiden.

Så, nu får du se upp för den GULA rutan. Den är viktig. Gör det som står, eller bli blockerad. Valet är ditt!

Jag fick mail från hemliga pappan idag. Jag hade erbjudit mig att avlasta honom från lite teknikstrul och därför lägga upp omslaget till hans bok på nätet.

Jag har fått mail från honom tidigare. Det var när hans kära blogg tyckte att jag var en spammare och därför tvärvägrade publicera min kommentar på ett av hans inlägg.

(Nu känns det som att jag bara skryter för jag mailar med nån som har en känd blogg, så är inte fallet, poäng kommer nedan!)

Första omgången mail som utbyttes var via hemliga pappans, så kallade, anonyma mail. Jag har faktiskt inte orkat kolla headern om den var så anonym, men den är anonym så tillvida att den inte avsiktligt avslöjar något mer om personen än att det är någon som har en adress som är liknande som namnet på bloggen.

Mailet som kom idag var från jobb-adressen. Jag visste redan vilket yrke han har, jag har säkert läst namnet förr också - men inte lagt det på minnet. Det roliga var att jag först inte reagerade på att mailet inte var anonymt. Jag tror till och med att jag, helt felaktigt, läste “Hemliga Pappan” på avsändar-raden.

Jag tror att “hemliga pappan” alltid kommer att vara hemliga pappan för mig. Det är den “personen” jag träffade först, och den “personen” som jag med all sannolikhet kommer att veta mest om. Så, därför är det inte det minsta konstigt - tycker jag.

Det finns däremot människor som jag lärt känna via mitt kära spelande på nätet, som jag dessutom börjat umgås med rätt flitigt, som fortfarande är spel-personligheten för mig. (Ja, inte den där hoppande, gula gubben som skjuter raketer på mig, utan orden som kommer upp på skärmen alltså!)

När tar man människor ur det “första” sammanhanget man lärde känna dem? Jag kan inte erinra mig om att jag har flyttat någon de senaste åren. Fast, så är jag ju inte riktigt som alla andra heller.

Uhm… jaha, det här dravlet kanske jag skulle lagt i min dagbok och inte här, men nu är det här - så då får det stanna.

Sara ringde efter föreläsningen hon hade och var upprörd. Hon hade haft söndern datorn. Den funkade inte alls. Man kunde starta om den och så, men den funkade inte sade hon. Akut hjälp behövdes. Jag hade ingen lust att kika på det idag, men så ville hon bytta till sig middagslagandet mot att jag kikade på datorn. Visst. Det gick jag med på. Vilken vinstlott jag drog.
När hon kom hem och skulle beskriva felet noggrannare så visade det sig att pek-plattan och knapparna vid den slutat fungera. Jag satte mig vid köksbordet, bootade datorn och letade efter rätt symbol. Innan windows var laddat hade jag hittat den. Tryckte in Fn och F7 så var saken biff och sedan kunde jag njuta av lite Pasta carbonara som jag inte behövde laga. :>>

Karin, gjorde du också carbonara idag?