Dagens ämne kommer från Karin. Efter att ha tyckt att det här med blogg var alldeles fel för mig (och alla andra?) så tycker hon numera att jag skriver för lite. Hon fick därför välja ett ämne som jag skulle skriva om. Av alla ämnen i världen så valde hon just detta: favoritgodis just nu.

Karin är för övrigt en av de många Karin som skulle måsta heta något annat för att min förstfödda dotter skulle heta just Karin.

På godisfronten så har inte mycket hänt för mig på de senaste åren. Det har varit i princip samma typ av godis som jag köpt de senaste åren. Den enda skillnaden är väl att jag börjat fasa in lite mer chokladgodis än tidigare. Det fanns en period när choklad var helt uteslutet ur min godisvärld. Inte för att det inte var gott utan för att jag hade problem med en fyllning där chokladen, när den smälte, rann ner i tanden och gjorde oändligt ont. Men, det verkar ha gått till sig. Tandläkaren har jag dock inte besökt. Jag tycker inte om tandläkare.

Under en period i mitt liv var jag dock halvt besatt av kexchoklad. Jag vet inte hur många kakor jag kunde sätta i mig, men det var alldeles för många för att det skulle vara på något sätt nyttigt. Det var nog mer en besatthet än en favoritgodis. Numera så är mitt förhållande till kexchoklad lite mer normalt och jag kan tugga i mig en kaka för att jag blir sugen, inte för att jag måste. ;)

När det gäller favoritgodis så är det primärt två sorters godis som jag kommer att tänka på. Den ena är en lättillgänglig dragerad gelé med fruktsmak, och den andra är en saltlakritspastill om är svår att få ta på i vårt avlånga land. De godisar jag pratar om är, som du kanske redan gissat, Karamellkungens Knattar och Toms Pingvin Lakrids. På grund av lättillgängligheten hos knattarna så är det lätt att Pingvin Lakrids faller i glömska. Men man ska passa sig för att räkna bort den senare sorten faktiskt, då dess styrka är just det – dess styrka.

Den lite mjukare och rundare, även till formen faktiskt, knatten är en perfekt godis att sitta å knapra på när jag till exempel ser på TV eller sitter vid datorn och kodar. Den är däremot inte fullt lika lämplig när jag till exempel spelar. Den är lite för söt för det och saknar det där stinget som man vill åt när man spelar. |-|

När man spelar är däremot Pingvin Lakrids en klippa. Man vaknar till varje gång man stoppar in en ny i munnen och godisen tappar verkligen inte smaken under den långa tid som det faktiskt tar att få den liten nog att svälja. Denna godis är även perfekt att äta om man känner att man inte vill ha så många godisar, men ändå ha godis länge.

Men, nu skulle jag komma fram till just favoritgodis, tror jag, och det är ju bara en sort. Jag måste då, på grund av deras tillgänglighet, välja knattarna.

Jag hoppas att Karin blev nöjd med det här inlägget och återkommer med fler ämnen.